Andreas Lindh gillar farten och de höga hoppen i kitesurfing. Han har också lett kurser för dem som precis fått upp ögonen för grenen.
– Det finns inget som ger en lika stor frihetskänsla som att kitesurfa, säger JHL-medlemmen Lindh.
I början av 2000-talet vindsurfade jag vid en strand i norska Bergen. Några kitesurfare var också på plats och började hoppa över min mast. Det såg så häftigt ut att jag bestämde mig för att byta gren. En kompis lärde mig grunderna i kite och jag fick köpa hans gamla drake. Efter den första provturen var jag fast.
Kiteåkning har många fördelar jämfört med vindsurfing. Farten är lika hög, men tack vare draken är åkturen jämnare. Det är också lättare att få brädan att plana på vattenytan när man kitesurfar. Dessutom är grenen inte lika vindkänslig.
För att komma igång med kitesurfing behöver man ett segelset med en drake, bom, pump och väska. Den övriga utrustningen består av en bräda och en sele. Selen fäster man kring midjan för att kunna använda hela kroppens vikt för att hålla emot vinden och kontrollera åket. Våtdräkter i olika tjocklekar kan också vara bra att ha, de dagar då man kan åka i shorts i Finland är få.
Nära till bra stränder
Vintertid har jag kitesurfat på havsisar och på kalfjäll i Lappland. Det är ändå inte lika roligt som att rida i vågor på 2–3 meter och att göra hopp.
Mina hopp är kring 12 meter höga medan proffsen kommer
upp till 30 meter. Som motvikt till adrenalinkickarna är det skönt att bara finåka och njuta av vackra vyer. Det finns ingenting som ger en lika stor frihetskänsla som att kitesurfa.
Jag tillhör en österbottnisk kitegrupp på Facebook. Under sommarveckoslut med förliga vindar på 15–20 m/s hänger ett tjugotal personer på när vi åker ut. De flesta bor mellan Karleby och Vasa, men ibland dyker också surfare från till exempel Seinäjoki, Jyväskylä och Tammerfors upp.
Folk är beredda att köra långa sträckor för att kitesurfa vid en fin strand. Jag har turen att bo nära två av de bäst lämpade i landet. Den ena finns i Storsand i Nykarleby och den andra i Lochteå utanför Karleby. Storsand levererar vågor där man kan göra höga hopp medan stranden i Lochteå är mer mångsidig.
Läs också: Conny Kurula: Att flyga är att leva lite mer
Kräver inte toppkondition
Jag gillar att ingå i en gemenskap trots att grenen är individuell. Det är roligt med strandhäng och gemensamma pauser mellan åken. Dessutom blir säkerheten bättre om man är fler som hjälper varandra. Man kan också snappa upp trix och idéer genom att se på då andra åker.
Under årens lopp har jag lett flera nybörjarkurser i kitesurfing. Grenen kräver inte toppkondition, men den som inte vet vad hen gör kan skada sig allvarligt. För att minimera riskerna ska den som är intresserad av kitesurfing kontakta en erfaren instruktör och gå en nybörjarkurs.
Kitesäsongen pågår från april till november och som mest brukar jag hinna med 70 åk per år. Min dröm är att en dag åka till ön Maui i Hawaii där förhållandena för att kitesurfa lär vara idealiska. Kanske blir det av när jag fyller jämnt nästa gång?
Läs också:
Roy Pietilä drömde om modellplan redan som liten: ”Jag började flyga så fort jag fick egen lön”
Berätta om ditt jobb!
Jag jobbar med ensamkommande flyktingbarn och -ungdomar och försöker lära dem sunt förnuft. Det är det bästa jobbet jag haft! Jag känner att jag har något att ge och får också mycket tillbaka. Dessutom har jag väldigt bra arbetskamrater.
Vad har du för styrkor?
Jag vågar bjuda på mig själv i arbetet men också handleda och säga ifrån när det behövs.
Hur kombinerar du kitesurfing och familj?
Nuförtiden kitesurfar jag mer sällan och planerar turerna i förväg. Tidiga morgnar eller sena kvällar funkar bäst.